Fans jävla skit-Windows

Okej, såhär är grejen:
Jag kör numera Windows 7 beta på min bärbara. Detta gör jag på hårddiskpartition 2 medan det ursprungliga Windows Vista ligger på partition 1, och lite blandad data ligger på partition 3.
Efter installationen av Windows 7 har allt varit frid och fröjd och mer än så, bara partition 2 och 3 har haft en enhetsbeteckning och Vista-partitionen har fått ligga orörd.

För en liten stund sedan ville jag dock åt lite filer som ligger på Vista disken, för att sedan låta den vara igen. jag satte därför enhet E: på Vista-partitionen och tada - där var den!
Väl klar med vad jag skulle ha någon minut senare skulle jag bara ta bort enhetsbeteckningen igen och återgå till mitt tidigare C: + D:.

Men fan heller. Då säger skiten:



Well fuck you, allt jag gjorde var att sätta en enhetsbeteckning på volymen i ett par minuter, och så var skitsystemet tvunget att var där och besudla med vafan det nu är och vafan det nu har gjort.

Helvete.

Kommentera »

Torsdag

I skrivande stund sitter jag i skräddarställning i soffan med datorn vilandes på högra låret. Barfota och mjukisbyxor gör en påmind hur soft livet kan vara ibland.
Med det menar jag dock inte att klaga, veckan har hittills varit kanon, kanske den roligaste jobbveckan än så länge. Grymt god chokladkaka på tisdagskvällen och Valkyria på onsdagskvällen i samma sällskap livade dessutom upp veckan en smula extra.

På tal om teknik så är det ju Andra chansen i Melodifestivalen imorgon. Vilket jag i sig skiter fullständigt i. Vad som gör det så dregelvärdigt intressant är att det ska vara här i Norrköping och att det därför riggats tonvis med TV-teknikutrustning i en hall bara ett par kilometer från där jag nu sitter. Sjukt intressant vore det att ta en promenad förbi och kolla hur mycket av tekniken som är synlig på utsidan, om de dragit en lång kabel från SVT-huset som ligger alldeles i närheten eller om de kör med paraboltransmission, om de har kontrollrummet inne i byggnaden eller om en OB-buss räcker för alla monitorer (LCD-skärmar måste gjort ett ordentligt lyft i sammanhanget), osv osv osv. Stora problemet är dock jag inte tycks få tid innan lördag kväll och vid den tiden är det på tok för mycket folk där för att man ska få en chans att ostört titta närmare på arrangemangets tekniksmultron. Sour, said the raven.

1 kommentar Kommentera »

Hah, vilket dag!

Ojoj. Alltså, för tio minuter sedan gick jag och la mig med känslan av att vara alldeles för trött för att orka summera, eller snarare beta av hela den här dagen på det fylliga sätt det ofta riskerar att bli. Men så släckte jag lampan och så satte tankarna fart som vanligt. Och vips fanns där energi!

Jag kom till jobbet runt tjugo över åtta efter frukost, utcheckning, röd och blå linje. Solen tilläts lysa idag och stenkrossarna en bit bort på byggarbetsplatsen utanför fönstret la ett dammigt moln över sin beskärda nedre del av horisonten. Det blev ett maffigt scenario med maskiner i motljus, dammet och skuggornas mörka strålar därigenom. Ännu en dag då man ångrar att kameran fick stanna hemma.

Under förmiddagen blev det så klart att amerikanska Verizon väljer Ericsson som en av två leverantörer för framtida LTE-nätsbygge i USA, vilket satte guldkant på stora delar av denna dag.

Det står också klart idag att regeringen inte kommer att bidra med 5 000 000 000 kr under den tiden ägaren General Motors vill försöka göra sig av med bolaget, vilket låter helt rimligt. Jag hade inte heller gjort det, om de kommit och frågat mig.

På väg genom Kistagallerian för via t-banan och centralstationen åka hem till Norrköping hejdar en ung dam från Röda Korset mig. Och undertecknad, sällan känd för att vara svårsåld, stannade givetvis till och lät henne presentera sitt tiggomål. I foldern hade hon en blankett för autogiromedgivande med det goda argumentet att man slipper administrativa avgifter. Lägsta belopp 100kr per månad med ett tretal okryssbara belopp. Stressad, artig och med det goda minnet att jag för ett par veckor sedan ringde samma organisation för att be dem sluta skicka sina personligt addresserade tiggebrev, frågade jag om hon hade en blankett jag kunde ta med mig. Tyvärr har jag inte det, löd svaret. What?!
Okej, jag må låta som en girig jävel nu, men:
-Att sätta ett lägsta belopp är löjligt, om jag vill ge dem 50 kronor per månad så borde det accepteras. Eller räknas inte allas välvilja?
-Varför har man ingen blankett som folk får ta med sig hem, klura lite och sedan skicka in medgivandet? Åter igen, vill man inte nå så många bidragsgivare som möjligt, även de som vill tänka över sitt val?
-Varför skulle de ålägga mig administrativa avgifter när jag skänker pengar frivilligt? När jag betalar mina fakturor via internet så betalar jag ingen avgift där och ett fåtal tar ut faktureringsavgift. Så varför så dumsnåla och otaktiska?

Uppe på perrongen träffade jag herrarna U och E, även de på väg hem. E, ny på uppdraget och tidigt inkastad i kod, tycktes mycket nöjd och vi fick tillfälle att lyfta lite praktiska frågor längs linje 11 mot Kungsträdgården. Mer av den varan imorgon gissar jag.

I söndags tröttnade jag på min risiga kvalité på utvalda kanaler, där Kanal 5 är värst med ett brus i ljudet som hela tiden ligger i bakgrunden och distraherar. Det blev därför en felanmälan på HNAB:s hyresgästsida och svaret kom tidigt dagen efter:

" ...

Du kommer att bli kontaktad inom:3-9 arbetsdagar
Vår reparatör kommer och tittar om det sitter ett spärrfilter i uttaget.
Finns det inget så kan du höra av dig till Canal Digital på tel: 0770-332211.

..."

När jag kom hem idag låg så en liten förtryckt lapp (nej, ingen diskriminerad, utfryst eller socialt åsidosatt same alltså) där "Uffe" tydligen varit på plats och enligt ibockad ruta utfört reparation och hoppas att det ska vara till belåtenhet.

Tror ni det var någon skillnad på bildkvalitén när jag slog på TV:n och kollade 5:an?

Fan heller.

Så var dagen nästan slut, men jag hann ändå med ett samtal med syster, vilket inte sker var dag. Densamme nämnde funderingar på att plugga i New York och jag säger bara: Just do it!

Och så blev det ju en del Couronne också med fröken L. Sällan tokigt alls.

Jag känner att jag tappade farten lite framåt slutet här, också rätt tydligt då styckena blivit kortare och kortare. Kanske kom tröttheten ikapp mig till slut. Det känns så. Och armbågarna ger medhåll.

God natt världen,
och tack för idag.

2 kommentarer Kommentera »

Jag kan ha hittat rätt ändå

Gårdagens akustiska problem kvarstod. Plötsligt dundrade det till som att min egen dörr hade slagits igen, och en uns paranoia infann sig. Och desto mer irritation. Jag vet inte med mig att bekymret varit så stort tidigare veckor, och enbart ett par öronproppar skulle kanske göra susen om natten - även om morgonen därpå skulle kräva en något våldsamare ringsignal än nuvarande Maria Mena-låten.

Det slutade i alla fall med att jag gick ner till receptionen och på ett ödmjukt, bekymrat sätt uttryckte problemet och frågade om de hade några hörselproppar. Killen bakom disken var inte sen att istället kolla om det kanske kunde gå att boka om mig till ett annat rum.
-Jisses, tänkte jag. Men å andra sidan, om det är sättet att lösa problemet så visst.
Och så blev det.

Rummet, det jag sitter i nu, var bara en bit bort i korridoren och saknar närliggande dörrar, och här har varit tyst sedan jag flyttade bort hit. Grym service måste jag säga.
På kvällarna bjuds dessutom på en enklare buffé och ikväll hittade jag även till blåbärspajen - lycka! Av nämnda anledningar kan jag därför lätt rekommendera hotellet.

Ikväll ska jag och herrarna R och M se Bolt med 3D-brillor, det ska bli högst intressant att se effekten! Bilden visas med vänster- och höger-polariserade bilder med motsvarande polarisering i glasögonen, så att man slipper ta till det klassiska rödgröna knepet utan har alla färger i behåll.

Avslutningen för ikväll blir Dare, vilka jag lyssnat osunt mycket på den senaste veckan. Håll till godo!

Kommentera »

Ambivalens

Torsdag den 18 december. Sex dar kvar till julafton men bara en dag kvar på jobbet innan jag får julledigt. Morgondagen är dessutom späckad med möten och fika, vilket med lite tur tar en ännu snabbare till jullovet. Alltså, missförstå mig rätt; det är inte så att jag tycker illa om mitt jobb - snarare tvärtom. Jag bara uppskattar min fritid lite mer.
Av kvällens få timmar skänkes två åt att baka muffins. På jobbet har vi nämligen den unga tradition att en i var sektion bjuder sina sektionskollegor på fika var fredag, och imorgon är det alltså min tur.

Idéerna vad jag ska hitta på har varit flera. En av idéerna har varit att köpa en bleckplåtsremsa och böja ihop den till pepparkaksform i radiobasstationsskepnad. En andra idé att grädda en stor kvadratisk pepparkaksbit med stora däri mindre rutor föreställande schemalagda radioblock med detaljerade kanaler, radioramar och subramar. Idén lever än men som enskilt bidrag skulle det bli en rätt tråkig fika.
Under eftermiddagen lutade det till slut åt fransk chokladtårta, och ingredienser köptes på ICA vid hemkomst till staden. Jag hittade sedan en sockerkaksform hos Classe, men 119 riksdaler kändes onödigt för ett baktillfälle.
Där och då kläcktes istället det slutgiltiga alternativet.

Muffins.

Såhär i efterhand kan det tyckas som en grym idé att köra på saffrans- och apelsintema när jul är i antågande, men det hade underlättat om den idén trillar ner något tidigare. Istället fick det bli vanilj- respektive chokladsmak.
När jag formifyllt den andra och sista smeten räknade jag till 17 muffins. Problemet var bara att jag inte har bra koll på hur många vi egentligen är i min sektion som få avnjuta mina knappa mästerverk, så det fick bli en tredje omgång. Desto fler i behållning till kaffe här hemma innan jag far hemhem till Öland för julfirande.

För ett tag sedan var jag verkligen nöjd med mitt liv. Jag kan inte säga att jag har ett överflöd av strängar på min lyra, men de saker jag tagit mig för och de människor jag haft runtom mig har varit en tillräckligt stabil bas för jag kunna känna mig väldigt till freds med tillvaron.
Nu är det inte fullt så enkelt längre.
Världen är på intet sätt en dålig plats, men krafter som rubbar balansen och lugnet som präglat den gångna tiden har börjat kännas av.

Ju högre berg man står på, desto vackrare blir utsikten, men desto hårdare blåser också vindarna. Och den som gömmer sig nere i dalen får aldrig se de vackra vyerna, men slipper också känna på vädrens hårda knytnävar.
Om inte instinkten drev en att ta sig uppåt, blicka ut och få bränsle att ta sig ännu en bit, vore det annars väldigt bekvämt att stanna i den mörka trygga dalens famn.

Kommentera »

Några ord för ovanlighetens skull

Dagen då jag mer frekvent ägnar tid åt att plita ner mina tankar och gärningar här rycker allt närmare, men tills dess tar jag tillfälle att summera första hälften av helgen.

Det blev ingen 15-buss mot stationen för att ta pendeln hem igår. Någonstans under dagen påstöttes patrull som orsakade stopp i senare delar av den dagliga utvecklingsprocessen, vilket tvingade oss att felsöka, bolla idéer, slå våra kloka huvuden med kännedom om systemet samman och lösa problemet. Arbetet är så mycket bättre när man jobbar med intelligenta, logiska och väl kommunicerande människor. Vissa dagar gillar jag mitt jobb lite extra, patrull till trots. Men samtidigt, hur mycket skulle man utvecklas om man aldrig mötte utmaningar?

På kvällen blev det en sällsynt bra Alaska pollock-svamp-purjolök-tomat-och lite till-lagning, hungern steg för var tugga och det kändes snart som att jag inte hade ätit mat på en vecka. Sjukt nöjd.
Någonstans i kombinationen mat, öl och Idol flyttade jag även den lilla hyllan så att den numera står intill den större, samt flyttade över dörrarna till nedre hälften av stora hyllan. Mycket bättre - även om man nu kan konstatera att den lilla hyllan håller väldigt få saker på sina tre hyllor. Lite senare avhandlades ett sedvanligt trevligt samtal med fröken Imsi, överlappandes halva promenaden till Donken för att möta upp TG, återvändandes från Sweden Rock-kryssningen. Den senare var fortfarande full och glad, men gladare blev nog ändå undertecknad då jag delgavs Sigges nya alias, Öwert Siwholm. Jag fick till slut ont i magen och var nära tårar av garv, och plötsligt var det inte längre apungarna som hördes mest i lokalen. Fantastisk humor.

Hemma igen ringde jag Mimmi för runda av samtalet innan och säga god natt. Tanken till trots slutade vi prata efter 2:45: och klockan hade hunnit bli kvart i två. Jag som skulle upp lagom tidigt.


Det var därför ingen överraskning att jag vaknade vid halv elva-tiden i morse, småirriterad över att vakna sent men samtidigt väl medveten om att det lätt var värt det. Wahlbecks mattor fick sig till slut ännu ett besök, denna gång beväpnad med referensmateriel i form av ena soffkudden. Efter lång väntan och kort biträdeskontakt ringer de i mitten av veckan då ett stycke matta dyker upp. Till låns till en början, grymt schyst. De behöver ändå ha en själva var skälet, och det upplägget är ju svårt att tacka nej till.

Jag glömde givetvis köpa brandsläckaren hos Clas, denna dag då jag skulle vara proaktiv. Dock kom jag ihåg hållarna för persiennsnören och vreden, samt 30-minuterstimern. Timern verkar dock ha seriösa problem, drar man ur den och sätter i den igen så låser den sig med displayen uppfuckad, och stoppknappen är vansinnigt svår att få fungerande. Denna knapp som borde var den allra bäst fungerande på en produkt framtagen för att öka säkerheten i hemmet. Det blir därför ett återbesök imorgon, likt det förra helgen då lampan jag köpte i samma butik hade en felfungernade strömvippa. Varför ska det vara så svårt att tillverkar bra prylar?

Hursomhelst, det här inlägget blev något väldigt påminnande om de jag förbannade i ett av samtalen igår, de som skrivs likt "Idag gjorde jag det här, sen gjorde jag det där, sen gick jag dit, där gjorde jag det, sen gick jag vidare dit, och ...", vilket jag får be om överseende med. Jag ska bli bättre på att sålla, men skulle samtidigt kunna fylla ut så mycket mer med de små bryderierna i var stund. Vi undviker det tycker jag.

Kommentera »

Jag undrar vad grannarna tänker

Idag är andra kvällen i rad sedan mitt "serviceingrepp" i volymreglaget tillhörande datorhögtalarna. Föranledningen är kort och gott att när volymreglaget vrids, händer det att ljudet sprakar JÄVLIGT HÖGT. Något kontaktproblem i reglaget verkar rendera dessa höga, skarpa knaster och korta tjut, som aldrig kommer välkomnade. Brutala utslag, främst i vänster högtalare, lätt synliga även på högtalarmembranet.
Jag undrar hur mycket mina grannar hör och vad de isåfall tänker. För efter ingreppet, vilket i sin enkelhet gick ut på att öppna donet, isolera så gott det gick med hushållspapper och sedan ösa på med WD-40, har bruset bara blivit märkbart intensivare. Jag drar mig verkligen för att justera volymen och har börjat fundera på helt nya högtalare. Jag gillar verkligen de jag har för deras klara diskant, men när allt kommer omkring saknar uppsättningen mycket av mellanregistret. Huvudkandidater för en investering är hittills M-Audio Sterophile A 40, vilka har fått mycket goda omdömen för det tydliga ljudet. Uppsättningen saknar subwoofer, men med tanke på att jag ständigt jobbat på att spela med reducerad basåtergivning så borde jag inte sakna de allra djupaste tonerna.

Tur för grannarna att en kort visit till Öland är nära i vilket fall, vilket ger dem i alla fall ett par dagars ro. Resan kan bli intressant efter att någon i denna lilla värld inspirerat mig att dokumentera resandet och sedan publicera fotona på nån stor, blå community på vida nätet.
Jag drar mig dock fortfarande för att lägga upp saker där. Det hände att jag gjorde det precis i början, men när vågen av information sedan kom gällande vilken rätt stället tar sig att använda MINA uppladdade bilder i egna syften, har jag bara skitit i det.
Imorgon förmiddag siktar jag också på att gå tillbaka till Stadium med dojjorna för att byta till en halv storlek större. Det var preciiis att de klämde lite för mycket och jag vågar inte riskera 600 spänn för att kanske inse att de inte töjde sig så mycket som jag hade hoppats. Har man turen att bli betjänt av samma filur imorgon igen måntro?

Kommentera »