Lottköpardags!

För fem dagar sedan, i onsdags, gick jag på bussen som vanligt och arbetsdagen fortlöpte likaså, fram till det ögonblick det var dags att bryta upp i förtid för att bege sig till go-cartbanan vid motorstadion i Sviestad.
Just i den stunden, då marginalen redan var påtummad och stressen steg, tycktes det omöjligt att hitta plånboken. Jag irrade runt vid arbetsplatsen i fem-sju minuter utan minsta framgång, varpå Marcus, som redan väntade med tre andra kollegor i bilen, lät meddela att de lägger ut för mig så länge. Aftonen var räddad!
På kvällen spärrade jag FirstCard-kortet och dagen efter bankkort och ICA-kort. ICA-kortet kan tyckas löjligt, men för första gången sedan i vintras satte jag över 1500 riksdaler, veckan innan. Typiskt.
Ingenjöransson ställde upp som pengatvätt och lät ta ut en mängd kontanter mot överflytt internetledes, och helgen var plötsligt räddad.
För timingen kunde bara ha varit marginellt sämre; bara att ha förlorat plånboken dagen efter, då jag satte mig på bussen med destination Halmstad, kunde ha varit värre.

Nu spolar vi fram knappa fem dygn och jag kliver på bussen igen. Fortfarande plånbokslös och med nyköpt Periodkort Express. Sätter mig på samma säte där jag och Tommy satt på onsdagmorgonen. Ställer ner väskan och kollar under sätet. Och kollar mellan sätena.

Bingo.

Där, mellan sätena där jag suttit fem dygn tidigare låg min plånbok. Och inte nog med att den låg där - den tycktes fullkomlligt orörd då kontanter, biocheck, kontokort och körkort fortfarande fanns på plats.

Jag borde gå och köpa lott sen!



...Efter att jag tagit itu med den förbannade deklarationen.

Kommentera »