Här var det livat!

En händelserik och givande helg ser sin höst. I fredags lämnade jag jobbet kvart i tre för stadsbuss ner till resecentrum och därefter vidare färd mot Bruce Springsteen. Vid 10 tiden kastade den gode S. in handduken på grund av envis förkylning men samtidigt som jag lämnade bygget ringde densamme och dök ändå upp på Swebusbussen strax före avgång. Strongt.
Och vilken konsert! Responsen från publiken var lite seg i början men kom igång på allvar mot slutet, men bossen gav hela tiden allt och extranumren verkade aldrig ta slut. Fantastisk kväll.
Hemfärden på lördagen blev något tidigare än tidigare planerat för att hinna till Media Markt och hämta ut telefonen. Och problemen kvartstår såklart fortfarande. Helvetes jävla fitteknik.
Framåt aftonen blev det sedan landskamp - Sverige mot Danmark på Råsunda, vilket slutade med 0 - 1. Bonus att Danmarks mål assisterades av en svensk som inte vet vad han gjorde.

Näe, idag är jag på uselt humör. Fotbollen, telefonstrulet med nya telefonen och Tele2, hunger och ett förbannat onödigt avstånd mellan Norrköping och Halmstad drar ner nivån en aning.

Kommentera »

Jag kan ha hittat rätt ändå

Gårdagens akustiska problem kvarstod. Plötsligt dundrade det till som att min egen dörr hade slagits igen, och en uns paranoia infann sig. Och desto mer irritation. Jag vet inte med mig att bekymret varit så stort tidigare veckor, och enbart ett par öronproppar skulle kanske göra susen om natten - även om morgonen därpå skulle kräva en något våldsamare ringsignal än nuvarande Maria Mena-låten.

Det slutade i alla fall med att jag gick ner till receptionen och på ett ödmjukt, bekymrat sätt uttryckte problemet och frågade om de hade några hörselproppar. Killen bakom disken var inte sen att istället kolla om det kanske kunde gå att boka om mig till ett annat rum.
-Jisses, tänkte jag. Men å andra sidan, om det är sättet att lösa problemet så visst.
Och så blev det.

Rummet, det jag sitter i nu, var bara en bit bort i korridoren och saknar närliggande dörrar, och här har varit tyst sedan jag flyttade bort hit. Grym service måste jag säga.
På kvällarna bjuds dessutom på en enklare buffé och ikväll hittade jag även till blåbärspajen - lycka! Av nämnda anledningar kan jag därför lätt rekommendera hotellet.

Ikväll ska jag och herrarna R och M se Bolt med 3D-brillor, det ska bli högst intressant att se effekten! Bilden visas med vänster- och höger-polariserade bilder med motsvarande polarisering i glasögonen, så att man slipper ta till det klassiska rödgröna knepet utan har alla färger i behåll.

Avslutningen för ikväll blir Dare, vilka jag lyssnat osunt mycket på den senaste veckan. Håll till godo!

Kommentera »

Närmare.

Så.

Jag gillar det ordet. Skrivandet blir ofta en summering av saker som passerat, och så känns som en bra ansats, lite som att ta ett djupt andetag innan man påbörjar bikten.

Just nu kollar jag på Closer, efter att ha sett Pojken i randig pyjamas, efter att ha suttit med mina åttioåtta vägda tangenter framför mig, lyssnat på en akustisk sinusvåg och försökt skapa något mer än en enformig ton. Jag gav upp.

Men som sagt, nu Closer. Bra skit, även om jag mest började se den för att jag missade första halvtimmen när den gick på TV nyligen. Och jag gillar Clive Owen här, inte just för att han är bra skådespelare utan för rollen han gör. Av någon anledning landar jag mellan avsky och en lång avslappnande utandning då spänningen i musklerna släpper och en känsla av självkontroll åter infinner sig.

Jag har varit usel på att skriva på sistone. Trodde att jag fick fart där vid årsskiftet och kunde hålla farten uppe trots mina varningar att vidare nedskrivande av funderingar nog inte skulle infinna sig innan semestern. Fast det är ju för väl nu när idéerna släpar mig mot tågluffande just då.

Nåväl, åter får vi hoppas att det dröjer ett kortare tag till nästa inlägg kommer.

Adieu.

1 kommentar Kommentera »

Damn!

I brist på alternativ, eller snarare med alternativet att släpa fram stereons högtalare från garderoben, börja koppla in kablage och dona, kopplade jag istället in LP-spelaren direkt till datorns mikrofoningång med framgång nu ikväll.

Lyssnade precis på Crystal Voice, öppningsspåret på filmmusiken till Eldfödd (en. Firestarter), av Tangerine Dream. Så bra, så bra, oj, oj, oj. Musik jag har ytterst svårt att tröttna på.

Kommentera »

D.J.S.

Idag blev så den dag då jag till slut köpte mig den lycka jag saknat i veckor. Av någon anledning ignorerade jag Musikbörsens sida med begagnat och beslutet togs hastigt när jag hittade en Korg 01/W därpå, liggandes i Linköpingsbutiken.
Till mitt stora förtret dröjde det ett åttatal minuter över tio innan deras förbannade telefonsvarare slutade upplysa om att öppettiden för dagen var kl 10-14, varpå signalen gick fram. Konsekvensen blev en delvis småjoggande transport till Resecentrum för att hinna med pendeln 10:32. Inte bra alls när man fortfarande är förkyld.
Ännu sämre när pendeln egentligen gick en halvtimme senare och jag fick sitta svettig och vänta utan nytta. Eller jo, jag slapp göra det på pendeln i och för sig.
Synthen var något mer sliten än jag tänkte mig, men dess ljud var desto bättre. Bra mycket klarare och brusfriare än den Roland D-20 jag tittade på i en musikaffär här i närheten. Underbart. Därpå transport hem medelst pendel och sedan buss 113 för att spara på krafterna.
Mellan min hållplats och den dessförinnan dunsade det till en bit bak i bussen och den ene av de två a-lagarna som klev på vid norrtull brölade till den andra: "Öhh! Där kan du ju inte ligga!". Den sistnämnda ligger i mittgången och rör sig inte ur fläcken under den korta stund jag tittade bakåt. Uppmärksamhet påkallades från chauffören som under ett kort stopp gjorde ett anrop över radion och satte bussen i vidare rullning för att släppa av mig. På väg bort till den lokala Musikbörsen för att köpa stativet tog jag vägen uppför backen igen och konstaterade att bussen var borta. Skönt.
Stativet kostade 295 riksdaler, överkomligt även om det kändes som att det bågnade under den något tunga synthen.
Vägen hem blev densamma som på ditvägen, och vid Söder tull ser jag två bussar ståendes längs med perrongen och där framför en polisbil. Sweet. Hoppas konsekvensen av packets handlande blev kostsamt, även om förhoppningen i realiteten är blygsam.

Förkylningen har avtagit under dagen och nu plågas jag mest av en ihärdig bidoft som förföljer mig, oklart om dess ursprung kan härröras till förkylningen eller mitt återkommande problem med stickande bidofter som kan sitta i i en hel dag.

Det var ett jäkla drag på stan ikväll. Mina fötter, beväpnade med de svårt tilltygade svarta dojjorna, fick ta mig till Kungsgatan för akut inköp av pringles och en fototidning.
En sån här kväll man verkligen inte borde gå ut.
Man blir bara olycklig.
En, två, tre... fyra kanske. Tätt påföljda av en svordom eller åkallan av högre makt.
Livet vinner alltid i slutänden.
Livet får alltid sista ordet.

För stunden konsumerar jag en god gammal vän som rensar skallen och låter en bryta ny mark. De barriärer man bygger naturligt och de samhället fostrat en att bygga.

I kväll har jag som vanligt tanken att jag borde skriva här oftare. Så ofta att jag inte försöker sammanfatta en månad i ett och samma inlägg utan fördela massan i lite mindre portioner. Vi får väl se om det lyckas.
Tanken med denna blogg var från början att fylla det där utrymmet mellan djupa inlägg på en avskärmad community och den smått begränsade texten man kan sätta som personligt meddelande i en väl använd snabbmeddelandeklient.

Nåväl, som sanden genom timglaset är orden i detta inlägg (ja, den associationen var med avsikt) och en kort tids resa har kommit till sitt slut.
Frågor som kvarstår obesvarade är om nästa inlägg kommer att kunna läsas på den reguljära johnwillsund.se eller om Kejsarens nya skrifter även fortsättningsvis får finnas sin plats i mörkret. Som ofta finns många idéer på hur saker kan lösas på teknisk och grafisk front vilket ibland får undertecknad att önska att man var lätt dum i huvudet, levandes i sin lilla värld utan förväntningar på sig själv eller världen runtom sig.

Kommentera »

Jag undrar vad grannarna tänker

Idag är andra kvällen i rad sedan mitt "serviceingrepp" i volymreglaget tillhörande datorhögtalarna. Föranledningen är kort och gott att när volymreglaget vrids, händer det att ljudet sprakar JÄVLIGT HÖGT. Något kontaktproblem i reglaget verkar rendera dessa höga, skarpa knaster och korta tjut, som aldrig kommer välkomnade. Brutala utslag, främst i vänster högtalare, lätt synliga även på högtalarmembranet.
Jag undrar hur mycket mina grannar hör och vad de isåfall tänker. För efter ingreppet, vilket i sin enkelhet gick ut på att öppna donet, isolera så gott det gick med hushållspapper och sedan ösa på med WD-40, har bruset bara blivit märkbart intensivare. Jag drar mig verkligen för att justera volymen och har börjat fundera på helt nya högtalare. Jag gillar verkligen de jag har för deras klara diskant, men när allt kommer omkring saknar uppsättningen mycket av mellanregistret. Huvudkandidater för en investering är hittills M-Audio Sterophile A 40, vilka har fått mycket goda omdömen för det tydliga ljudet. Uppsättningen saknar subwoofer, men med tanke på att jag ständigt jobbat på att spela med reducerad basåtergivning så borde jag inte sakna de allra djupaste tonerna.

Tur för grannarna att en kort visit till Öland är nära i vilket fall, vilket ger dem i alla fall ett par dagars ro. Resan kan bli intressant efter att någon i denna lilla värld inspirerat mig att dokumentera resandet och sedan publicera fotona på nån stor, blå community på vida nätet.
Jag drar mig dock fortfarande för att lägga upp saker där. Det hände att jag gjorde det precis i början, men när vågen av information sedan kom gällande vilken rätt stället tar sig att använda MINA uppladdade bilder i egna syften, har jag bara skitit i det.
Imorgon förmiddag siktar jag också på att gå tillbaka till Stadium med dojjorna för att byta till en halv storlek större. Det var preciiis att de klämde lite för mycket och jag vågar inte riskera 600 spänn för att kanske inse att de inte töjde sig så mycket som jag hade hoppats. Har man turen att bli betjänt av samma filur imorgon igen måntro?

Kommentera »

Bara ett litet test

Inte för att någon läser bloggen direkt, men, ett av de bästa musikstyckena live: Genesis: Los Endos, från en spelning i Rom 2007.



För den otålige brakar allt loss omkring 04:15. Nämnvärt är den inte helt ovanliga konstellationen med Phil Collins och Chester Thompson på varsitt trumset - samtidigt.

Kommentera »