På väg hem från Kista igen

Hemfärd från kistan nu, har som ofta varit en händelserik dag och vi har fått mycket avhandlat. Kärnfrågorna vi åkte upp för kvarstår dock och jag gissar att vi kommer att köra lite gerillakodning de närmare dagarna för att på kort sikt åstadkomma något.

Kommentera »

Torsdag

I skrivande stund sitter jag i skräddarställning i soffan med datorn vilandes på högra låret. Barfota och mjukisbyxor gör en påmind hur soft livet kan vara ibland.
Med det menar jag dock inte att klaga, veckan har hittills varit kanon, kanske den roligaste jobbveckan än så länge. Grymt god chokladkaka på tisdagskvällen och Valkyria på onsdagskvällen i samma sällskap livade dessutom upp veckan en smula extra.

På tal om teknik så är det ju Andra chansen i Melodifestivalen imorgon. Vilket jag i sig skiter fullständigt i. Vad som gör det så dregelvärdigt intressant är att det ska vara här i Norrköping och att det därför riggats tonvis med TV-teknikutrustning i en hall bara ett par kilometer från där jag nu sitter. Sjukt intressant vore det att ta en promenad förbi och kolla hur mycket av tekniken som är synlig på utsidan, om de dragit en lång kabel från SVT-huset som ligger alldeles i närheten eller om de kör med paraboltransmission, om de har kontrollrummet inne i byggnaden eller om en OB-buss räcker för alla monitorer (LCD-skärmar måste gjort ett ordentligt lyft i sammanhanget), osv osv osv. Stora problemet är dock jag inte tycks få tid innan lördag kväll och vid den tiden är det på tok för mycket folk där för att man ska få en chans att ostört titta närmare på arrangemangets tekniksmultron. Sour, said the raven.

1 kommentar Kommentera »

Hah, vilket dag!

Ojoj. Alltså, för tio minuter sedan gick jag och la mig med känslan av att vara alldeles för trött för att orka summera, eller snarare beta av hela den här dagen på det fylliga sätt det ofta riskerar att bli. Men så släckte jag lampan och så satte tankarna fart som vanligt. Och vips fanns där energi!

Jag kom till jobbet runt tjugo över åtta efter frukost, utcheckning, röd och blå linje. Solen tilläts lysa idag och stenkrossarna en bit bort på byggarbetsplatsen utanför fönstret la ett dammigt moln över sin beskärda nedre del av horisonten. Det blev ett maffigt scenario med maskiner i motljus, dammet och skuggornas mörka strålar därigenom. Ännu en dag då man ångrar att kameran fick stanna hemma.

Under förmiddagen blev det så klart att amerikanska Verizon väljer Ericsson som en av två leverantörer för framtida LTE-nätsbygge i USA, vilket satte guldkant på stora delar av denna dag.

Det står också klart idag att regeringen inte kommer att bidra med 5 000 000 000 kr under den tiden ägaren General Motors vill försöka göra sig av med bolaget, vilket låter helt rimligt. Jag hade inte heller gjort det, om de kommit och frågat mig.

På väg genom Kistagallerian för via t-banan och centralstationen åka hem till Norrköping hejdar en ung dam från Röda Korset mig. Och undertecknad, sällan känd för att vara svårsåld, stannade givetvis till och lät henne presentera sitt tiggomål. I foldern hade hon en blankett för autogiromedgivande med det goda argumentet att man slipper administrativa avgifter. Lägsta belopp 100kr per månad med ett tretal okryssbara belopp. Stressad, artig och med det goda minnet att jag för ett par veckor sedan ringde samma organisation för att be dem sluta skicka sina personligt addresserade tiggebrev, frågade jag om hon hade en blankett jag kunde ta med mig. Tyvärr har jag inte det, löd svaret. What?!
Okej, jag må låta som en girig jävel nu, men:
-Att sätta ett lägsta belopp är löjligt, om jag vill ge dem 50 kronor per månad så borde det accepteras. Eller räknas inte allas välvilja?
-Varför har man ingen blankett som folk får ta med sig hem, klura lite och sedan skicka in medgivandet? Åter igen, vill man inte nå så många bidragsgivare som möjligt, även de som vill tänka över sitt val?
-Varför skulle de ålägga mig administrativa avgifter när jag skänker pengar frivilligt? När jag betalar mina fakturor via internet så betalar jag ingen avgift där och ett fåtal tar ut faktureringsavgift. Så varför så dumsnåla och otaktiska?

Uppe på perrongen träffade jag herrarna U och E, även de på väg hem. E, ny på uppdraget och tidigt inkastad i kod, tycktes mycket nöjd och vi fick tillfälle att lyfta lite praktiska frågor längs linje 11 mot Kungsträdgården. Mer av den varan imorgon gissar jag.

I söndags tröttnade jag på min risiga kvalité på utvalda kanaler, där Kanal 5 är värst med ett brus i ljudet som hela tiden ligger i bakgrunden och distraherar. Det blev därför en felanmälan på HNAB:s hyresgästsida och svaret kom tidigt dagen efter:

" ...

Du kommer att bli kontaktad inom:3-9 arbetsdagar
Vår reparatör kommer och tittar om det sitter ett spärrfilter i uttaget.
Finns det inget så kan du höra av dig till Canal Digital på tel: 0770-332211.

..."

När jag kom hem idag låg så en liten förtryckt lapp (nej, ingen diskriminerad, utfryst eller socialt åsidosatt same alltså) där "Uffe" tydligen varit på plats och enligt ibockad ruta utfört reparation och hoppas att det ska vara till belåtenhet.

Tror ni det var någon skillnad på bildkvalitén när jag slog på TV:n och kollade 5:an?

Fan heller.

Så var dagen nästan slut, men jag hann ändå med ett samtal med syster, vilket inte sker var dag. Densamme nämnde funderingar på att plugga i New York och jag säger bara: Just do it!

Och så blev det ju en del Couronne också med fröken L. Sällan tokigt alls.

Jag känner att jag tappade farten lite framåt slutet här, också rätt tydligt då styckena blivit kortare och kortare. Kanske kom tröttheten ikapp mig till slut. Det känns så. Och armbågarna ger medhåll.

God natt världen,
och tack för idag.

2 kommentarer Kommentera »

Ny vecka, nytt hotell

Ikväll sitter jag på Storgatan 6 och veckans hotell heter Clarion Collection Hotel, en del i Choice Hotels-kedjan och därmed systerhotell till Comfort Hotel som jag tidigare bott på, det vid Kungsbron, intill Casino Cosmopol där de skjuter in i entrén.
Rummet är helt klart mysigt; taklampan har dimmer, väggen vid huvudänden av sängen är fondvägg i mörkblått och badrummet är fräscht. Här finns till och med en dvd-spelare kopplad till TV:n, även om denna i sig är en liten 18-20-tums CRT uppe på ett skåp och därmed i fel vinkel. Men ändå, trevligt! Och tillfälle för ytterligare en kort mening. Sådär för att kompensera för dem i styckets inledning.
Alldeles nyss verkade det dock som att gästen i rummet intill stängde sin dörr med mer än varsam kraft, ty det lät osedvanligt högt. Värre är om det skulle vara dörren ut till trapphuset, strax intill min ytterdörr, då risken är att fler passage kommer att göra under kväll och natt.

Fördelen med att bo på ett nytt hotell var vecka är att man har stadiga argument när man har åsikter om rummens standard, liksom man ganska tidigt får en känsla för om rummet kommer att vara till belåtenhet under hela vistelsen. Detta talar dock ganska mycket för att man istället borde återkomma till de hotell man trivs mest med, men så vill man ju tro att det kanske går att hitta något ännu bättre inom en given ekonomisk ram, så sökandet fortsätter!

Dagens stora nyheter har varit hovrättens dom i Arbogamålet, där Christine Schürrer döms till livstids fängelse samt inledningen på målet mot The Pirate Bays grundarskara. Målen blir dock desto mer intressanta då man ställer dem mot varandra. Som någon kommenterade i en artikel på aftonbladet.se:

"Männen bakom Pirate Bay krävs på mångmiljonbelopp". Och under det kan man läsa "Skadeståndet till Emma och Nicklas Jangestig höjs till 100 000 kronor".

Tragiskt att värderingar kan skilja så.

Kommentera »

Lugnet före stormen

Så är det dags igen. Den förhoppningsvis sista vakna timmen innan en ny jobbvecka drar igång. Den här gången lite annorlunda eftersom jag varit ledig två och en halv vecka över julen, men så kompenseras det ju lite med enbart tre dagar innan det är helg igen.
Alldeles ypperligt att få en mjuk start, dels efter en till större delen avslappnad (för att inte tala lodningsorienterad) ledighet, dels eftersom tempot i arbetet väntas vara märkbart högre nu. Alla de där efter-jul-sakerna kommer så smått ikapp en.
Väskan ligger färdigpackad men fortfarande öppen på golvet intill sängen. Tre dagar i fjollträska marker innebär en ganska liten last, men jag tänker att kaaanske får jag ner datorväskan däri imorgon bitti.
Eller så kastar jag över det jag har i en mindre väska.
Eller så skiter jag i vilket och passar på att njuta av att inte ha en så tung väska att komma rullandes med genom T-Centralen, från gallerian till komplexet jag jobbar i eller från tunnelbanestationen och bort till min tvånätters temporära hemvist.

Big trouble in little Peking.

Kommentera »

Ambivalens

Torsdag den 18 december. Sex dar kvar till julafton men bara en dag kvar på jobbet innan jag får julledigt. Morgondagen är dessutom späckad med möten och fika, vilket med lite tur tar en ännu snabbare till jullovet. Alltså, missförstå mig rätt; det är inte så att jag tycker illa om mitt jobb - snarare tvärtom. Jag bara uppskattar min fritid lite mer.
Av kvällens få timmar skänkes två åt att baka muffins. På jobbet har vi nämligen den unga tradition att en i var sektion bjuder sina sektionskollegor på fika var fredag, och imorgon är det alltså min tur.

Idéerna vad jag ska hitta på har varit flera. En av idéerna har varit att köpa en bleckplåtsremsa och böja ihop den till pepparkaksform i radiobasstationsskepnad. En andra idé att grädda en stor kvadratisk pepparkaksbit med stora däri mindre rutor föreställande schemalagda radioblock med detaljerade kanaler, radioramar och subramar. Idén lever än men som enskilt bidrag skulle det bli en rätt tråkig fika.
Under eftermiddagen lutade det till slut åt fransk chokladtårta, och ingredienser köptes på ICA vid hemkomst till staden. Jag hittade sedan en sockerkaksform hos Classe, men 119 riksdaler kändes onödigt för ett baktillfälle.
Där och då kläcktes istället det slutgiltiga alternativet.

Muffins.

Såhär i efterhand kan det tyckas som en grym idé att köra på saffrans- och apelsintema när jul är i antågande, men det hade underlättat om den idén trillar ner något tidigare. Istället fick det bli vanilj- respektive chokladsmak.
När jag formifyllt den andra och sista smeten räknade jag till 17 muffins. Problemet var bara att jag inte har bra koll på hur många vi egentligen är i min sektion som få avnjuta mina knappa mästerverk, så det fick bli en tredje omgång. Desto fler i behållning till kaffe här hemma innan jag far hemhem till Öland för julfirande.

För ett tag sedan var jag verkligen nöjd med mitt liv. Jag kan inte säga att jag har ett överflöd av strängar på min lyra, men de saker jag tagit mig för och de människor jag haft runtom mig har varit en tillräckligt stabil bas för jag kunna känna mig väldigt till freds med tillvaron.
Nu är det inte fullt så enkelt längre.
Världen är på intet sätt en dålig plats, men krafter som rubbar balansen och lugnet som präglat den gångna tiden har börjat kännas av.

Ju högre berg man står på, desto vackrare blir utsikten, men desto hårdare blåser också vindarna. Och den som gömmer sig nere i dalen får aldrig se de vackra vyerna, men slipper också känna på vädrens hårda knytnävar.
Om inte instinkten drev en att ta sig uppåt, blicka ut och få bränsle att ta sig ännu en bit, vore det annars väldigt bekvämt att stanna i den mörka trygga dalens famn.

Kommentera »

Några ord för ovanlighetens skull

Dagen då jag mer frekvent ägnar tid åt att plita ner mina tankar och gärningar här rycker allt närmare, men tills dess tar jag tillfälle att summera första hälften av helgen.

Det blev ingen 15-buss mot stationen för att ta pendeln hem igår. Någonstans under dagen påstöttes patrull som orsakade stopp i senare delar av den dagliga utvecklingsprocessen, vilket tvingade oss att felsöka, bolla idéer, slå våra kloka huvuden med kännedom om systemet samman och lösa problemet. Arbetet är så mycket bättre när man jobbar med intelligenta, logiska och väl kommunicerande människor. Vissa dagar gillar jag mitt jobb lite extra, patrull till trots. Men samtidigt, hur mycket skulle man utvecklas om man aldrig mötte utmaningar?

På kvällen blev det en sällsynt bra Alaska pollock-svamp-purjolök-tomat-och lite till-lagning, hungern steg för var tugga och det kändes snart som att jag inte hade ätit mat på en vecka. Sjukt nöjd.
Någonstans i kombinationen mat, öl och Idol flyttade jag även den lilla hyllan så att den numera står intill den större, samt flyttade över dörrarna till nedre hälften av stora hyllan. Mycket bättre - även om man nu kan konstatera att den lilla hyllan håller väldigt få saker på sina tre hyllor. Lite senare avhandlades ett sedvanligt trevligt samtal med fröken Imsi, överlappandes halva promenaden till Donken för att möta upp TG, återvändandes från Sweden Rock-kryssningen. Den senare var fortfarande full och glad, men gladare blev nog ändå undertecknad då jag delgavs Sigges nya alias, Öwert Siwholm. Jag fick till slut ont i magen och var nära tårar av garv, och plötsligt var det inte längre apungarna som hördes mest i lokalen. Fantastisk humor.

Hemma igen ringde jag Mimmi för runda av samtalet innan och säga god natt. Tanken till trots slutade vi prata efter 2:45: och klockan hade hunnit bli kvart i två. Jag som skulle upp lagom tidigt.


Det var därför ingen överraskning att jag vaknade vid halv elva-tiden i morse, småirriterad över att vakna sent men samtidigt väl medveten om att det lätt var värt det. Wahlbecks mattor fick sig till slut ännu ett besök, denna gång beväpnad med referensmateriel i form av ena soffkudden. Efter lång väntan och kort biträdeskontakt ringer de i mitten av veckan då ett stycke matta dyker upp. Till låns till en början, grymt schyst. De behöver ändå ha en själva var skälet, och det upplägget är ju svårt att tacka nej till.

Jag glömde givetvis köpa brandsläckaren hos Clas, denna dag då jag skulle vara proaktiv. Dock kom jag ihåg hållarna för persiennsnören och vreden, samt 30-minuterstimern. Timern verkar dock ha seriösa problem, drar man ur den och sätter i den igen så låser den sig med displayen uppfuckad, och stoppknappen är vansinnigt svår att få fungerande. Denna knapp som borde var den allra bäst fungerande på en produkt framtagen för att öka säkerheten i hemmet. Det blir därför ett återbesök imorgon, likt det förra helgen då lampan jag köpte i samma butik hade en felfungernade strömvippa. Varför ska det vara så svårt att tillverkar bra prylar?

Hursomhelst, det här inlägget blev något väldigt påminnande om de jag förbannade i ett av samtalen igår, de som skrivs likt "Idag gjorde jag det här, sen gjorde jag det där, sen gick jag dit, där gjorde jag det, sen gick jag vidare dit, och ...", vilket jag får be om överseende med. Jag ska bli bättre på att sålla, men skulle samtidigt kunna fylla ut så mycket mer med de små bryderierna i var stund. Vi undviker det tycker jag.

Kommentera »

Jag vill flytta (a k a The Neverending Story)

Så var det dags att bli ännu mer sugen på att flytta till centrala Norrköping igen. Speciellt efter att för andra gången ha flugit upp efter att ha känt en "spindel" i nacken. Statistiskt sett borde det inte dyka upp en spindel i sängen igen på några år, men å andra sidan borde jag säkert inte ha kunnat slå ihjäl två spindlar i taket samma kväll, statistiskt sett.
Nåväl. Hoppas gör jag i alla fall att jag får minst ett samtal den här veckan om intervju i en fjärran stad, 26,5 mil härifrån, alternativt från en något längre bort, men ej mycket.

Kommentera »

Sista dagen

Så kom då sista dagen på jobbet. Den här dagen, som under de senaste 31 dagarna bara tyckts försvinna allt fortare bakom horisonten ju mer jag ansträngt mig, men som jag till slut kom ikapp.
Det är med blandade känslor som jag idag lämnat företaget bakom mig, för att troligtvis aldrig sätta min fot där igen. Inte för att skälen till att jag tveklöst sträckte över pappret med ett par rader text och min signatur för en månad sedan bleknat - snarare tvärtom - utan för stämningen bland mina vapenbrödrar och -systrar i grytet har känts bättre och bättre sedan den där måndagen. Dock, gissar jag att jag lagt en slöja av pessimism över troppen, men hoppas på överseende från samtliga av troppens drabbade.
Jag kan inte annat än tacka soldaterna vid min sida för tiden som varit, och tillönska framgång, glädje och inte minst att slippa skyttegr... kontorsstolsfot, i utmaningarna som ligger framför er!

Kommentera »