5 maj 2009
Hmm, börjar det bli dags för en att göra-lista här på sidan månne? Senaste tillskottet är - inte helt oväntat för den insnöade - wap-gränssnitt.
15 februari 2009
Så.
Jag gillar det ordet. Skrivandet blir ofta en summering av saker som passerat, och
så känns som en bra ansats, lite som att ta ett djupt andetag innan man påbörjar bikten.
Just nu kollar jag på
Closer, efter att ha sett
Pojken i randig pyjamas, efter att ha suttit med mina åttioåtta vägda tangenter framför mig, lyssnat på en akustisk sinusvåg och försökt skapa något mer än en enformig ton. Jag gav upp.
Men som sagt, nu Closer. Bra skit, även om jag mest började se den för att jag missade första halvtimmen när den gick på TV nyligen. Och jag gillar Clive Owen här, inte just för att han är bra skådespelare utan för rollen han gör. Av någon anledning landar jag mellan avsky och en lång avslappnande utandning då spänningen i musklerna släpper och en känsla av självkontroll åter infinner sig.
Jag har varit usel på att skriva på sistone. Trodde att jag fick fart där vid årsskiftet och kunde hålla farten uppe trots mina varningar att vidare nedskrivande av funderingar nog inte skulle infinna sig innan semestern. Fast det är ju för väl nu när idéerna släpar mig mot tågluffande just då.
Nåväl, åter får vi hoppas att det dröjer ett kortare tag till nästa inlägg kommer.
Adieu.
1 kommentar
11 januari 2009
(Woho, allitteration och tautologi på en och samma gång.)
Det har varit ganska tyst här den senaste veckan. I och för sig nämnde jag att det skulle bli skrivtorka fram till semestern, men jag har faktiskt suttit och försökt formulera mig. Orden har bara inte fallit på plats på ett tillfredsställande sätt. Ofta kommer jag så långt (ehm, kort...) att jag formulerar rubriken eller den inledande meningen i tanken, men inget mer. Högst ointressant läsning med andra ord.
Nej, anledningen till att jag skriver några rader är egentligen bara funderingen att börja köra med datum i stället för rubriker, lite som en dagbok med förskrivna dagar och månader. Detta inlägg bör därmed ses som en parentes, en liten post-it till mig själv för framtida uppföljning. Så håll ut, kära och okära läsare, fortsättning följer...
1 kommentar